arbetsro

Ordet arbetsro används både om enskilda elever och om situationen i klassrummet - ordet beskriver tillstånd hos både enskilda elever och hos helheten av elever, hos klassen; i båda fallen betecknar arbetsro ett systems jämviktstillstånd.

Men även om arbetsro i båda fallen handlar om jämvikt så hänger arbetsro i klassen och enskilda elevers arbetsro inte nödvändigtvis samman: somliga elever kan finna arbetsro även i ett stökigt klassrum, medan andra inte kan arbeta trots att det råder lugn och ro i klassen - det kan ju finnas annat som stör ens arbetsro, som t.ex. att man är rädd och stressad pga. mobbning. Jämvikt hos enskilda elever har alltså inte nödvändigtvis med jämvikten hos klassen att göra.

När man talar om behovet av arbetsro riskerar man att tala förbi varandra eftersom det inte är uppenbart om man syftar på de enskilda elevernas möjligheter att koncentrera sig på sitt arbete eller om man syftar på ljudnivån i klassrummet.

Även om det i grunden handlar om samma sak - systems jämviktstillstånd - finns det skäl att kunna skilja mellan de båda olika typerna av jämvikt: den som är mobbad har ingen glädje av att det är tyst och lugnt i klassrummet.

I båda fallen handlar arbetsron/jämvikten om stabilitet, om dynamisk stabilitet. Detta innebär att det råder ordning. När det gäller ordningen i klassrummet är det den ordning som läraren har tänkt ut som är eftersträvansvärd - men denna ordning är ett möjlighetsrum som också rymmer frihet och oförutsägbarhet. I denna ordning, detta möjlighetsrum kan också liv, rörelse och oväsen vara naturliga inslag och oundvikliga.

Förslagsvis reserveras ordet arbetsro för individens jämvikt medan klassens jämvikt kallas ordning.