Progressionsanalys

Man måste kunna krypa innan man kan gå. Och innan man kan krypa måste man kunna rulla över från mage till rygg. När man kan gå kan man lära sig springa. Det är sådana steg i utvecklingen som tillsammans kallas progression. Ordet progression används i högskolevärlden när man planerar kurser på A-, B- och C-nivå. På A-nivån lägger man en grund för undervisningen på B-nivån, som ger en grund för C-nivån. Det finns alltså två typer av progression, den naturliga progressionen och den organiserade.
I förskolan är det den naturliga progressionen som gäller: barnet får utvecklas i sin egen takt. På högskolan gäller den organiserade progressionen: om man inte har lyckats lägga grunden på A-nivå, så kan man (i princip) inte fortsätta på B-nivå. I grundskolan kombineras de båda: i läroplanen anges vissa kunskapsmål för de olika stadierna, dvs. det finns en organiserad progression. Det är dock inte självklart att den enskilda elevens naturliga progression stämmer överens med den organiserade. Det är här som lärarens undervisning, individualisering, individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram kommer in.

Att analysera stegen i en kunskapsprocess

Progressionsanalys kan vara av tre slag:

• Organiserad progressionsanalys, dvs. analys av den organiserade progressionen utifrån kunskapsmål
• Individuell progressionsanalys; analys av en elevs aktuella situation och kunskapsstatus i kombination med organiserad progression, dvs. beskrivning av ett behovsnät som innehåller både framtida behov (kunskapsmålen), behov i futurala behovskedjor (delmål) och elevens aktuella behov av undervisning.
• Kollektiv progressionsanalys; analys för att fastställa klassens kunskapsnivå och skapa ett strateginät utifrån dessa behov, dvs. analys av hur klassundervisningen kan tillgodose behoven hos en majoritet av eleverna.

När barn lär sig gå behöver ingen bekymra sig om progressionen, men lärare, idrottstränare och andra måste bilda sig en uppfattning om progressionens innehåll, man måste gör en progressionsanalys.
I Trenätsteorin är begreppet ledande faktor ett analysinstrument. Frågan Vilka är det ledande faktorerna? Handlar om vad det är som har betydelse i sammanhanget, vad det är som kan göra skillnad. När det gäller ett barns utveckling och lärande är det tre sorter av ledande faktorer: genetiska, kulturella och samhälleliga.

Naturlig progression
Den naturliga progressionen styrs och begränsas av de genetiska och kulturella ledande faktorerna. Det är naturligt att barn lär sig tala, men de talar inte i största allmänhet, utan att visst språk; det är naturligt att svenska barn lär sig tala svenska och kinesiska barn kinesiska. Det finns ett begrepp för denna form av utveckling/lärande: legitimt perifert lärande, som innebär dels att man hör hemma i en viss kulturell miljö, dels att man så sakteliga växer in i den och lär sig behärska de handlingar, tänkesätt och språk som hör hemma i miljön. Det var naturligt att ett barn i det gamla bondesamhället lärde sig vad djuren på gården hette och att sköta om dem – och för detta behövdes ingen läroplan med nedtecknade kunskapsmål, och inte heller vare sig lärare eller lektioner.

Organiserad progression
Den organiserade progressionen speglar den tredje sorten av ledande faktorer, de samhälleliga. Dessa är av olika slag, som politiska idéer och ställningstaganden, politiska beslut, pedagogiska traditioner och teorier etc. Skolan ses som ett redskap inte bara för att ge barn och ungdomar en bra uppväxt, utan också för att ge stabilitet åt samhället – eller att föra den samhälleliga utvecklingen i en viss riktning. Utifrån denna samhälleliga grund utformar lärarna sin undervisning, termin för termin, dag för dag och lektion för lektion.
Utveckling och lärande sker spontant, det sker genom självorganisering. Vad som sker – och vad som kan ske – är beroende av de aktuella ledande faktorerna. Vilka gener har barnet? Vilket språk talar föräldrarna? Vilken undervisning erbjuder skolan? De aktuella ledande faktorerna bildar tillsammans ett möjlighetsrum där somliga självprocesser kan uppstå, medan andra omöjliggörs. Det är möjligt för ett barn som lever i en uteslutet svensktalande miljö och får god svenskundervisning att bli duktig på svenska – samtidigt som det är uteslutet att barnet under dessa förhållanden skulle bli duktigt i kinesiska. Bondgården var ett möjlighetsrum för somliga lärprocesser, men uteslöt andra; ett barn som tillbringar hela sitt liv på en bondgård blir vare sig ishockeyproffs eller operasångare.

Arbete med IUP
IUP – den individuella utvecklingsplanen – är samhällets redskap för att samordna de tre sorterna av ledande faktorer, att se hur barnets förutsättningar och föräldrarnas kultur kan förenas med samhällets mål och lärarnas pedagogiska idéer och arbetssätt. Arbetet med – och utifrån – IUP är ett komplext fredsarbete, där barnet ska få sina behov tillgodosedda, där kulturkrockar kan hanteras och där barnet formas till en individ som på sikt kan bidra till samhällets stabilitet och utveckling. 

I arbetet med IUP möts eleven, föräldrarna och läraren. Läraren har ansvar för att en IUP upprättas och också den som representerar samhället och förfogar över de samhälleliga ledande faktorerna. Men dessa ledande faktorer ger inte ensamma det möjlighetsrum där elevens utveckling ska självorganisera sig. Vilka de genetiska ledande faktorerna är kan läraren bilda sig en uppfattning om i vardagsarbetet, genom att observera elevens beteende, arbete och arbetsresultat och genom olika former av prov. Vid varje tidpunkt ger elevens kunskaper ett möjlighetsrum där nya lärprocesser är möjliga; den som kan krypa kan lära sig att gå. IUP handlar om mötet mellan elevens kunskapsstatus och kunskapsmålen – eller rättare sagt de futurala behovskedjor, som utgår från kunskapsmålen. Hemmet med dess kultur kan medvetet öka sannolikheten för att de önskvärda processerna kommer igång – under förutsättning att föräldrarna känner till dessa futurala behovskedjor.

Upprättandet av IUP är en strategi för att sådana självorganiseringsprocesser ska komma till stånd, som leder till att behoven i de futurala behovskedjorna tillgodoses och kunskapsmålen nås. För att lärare och föräldrar målmedvetet ska kunna samarbeta för att stödja elevens utveckling mot kunskapsmålen måste de ha en gemensam uppfattning om det behovsnät som utgår från kunskapsmålen; man måste ha en gemensam uppfattning om progressionen. Detta förutsätter analys och kartläggning av ett behovsnät som innehåller såväl behoven i de futurala behovskedjorna från kunskapsmålen, som elevens behov av undervisning och stöd utifrån sin aktuella situation och kunskapsstatus. IUP är resultatet av en individuellt utformad progressionsanalys, där den naturliga och organiserade progressionen har vägts samman.

Exempel på organiserad progressionsanalys.
Pilarna betyder ”medför behov av”. Nätverket är ett behovsnät.

Exempel på individualiserad progressionsanalys. 
Fyrkanterna står för undervisningshandlingar eller elevaktiviteter. Pilarna betyder ”för att det ska uppstå”.
Nätverket är ett strateginät.